När jag var liten hade jag en bästa kompis. Hemma hos honom hade dom något som jag inte hade. Dom hade hönor.

Jag minns att jag och pappa passade deras höns ett par dagar när dom var bortresta. Det var för längesen, när jag var litenliten. Enda sedan dess har jag velat ha hönor. Jag kommer ihåg att jag satt hemma och gjorde ritningar över reden och planerade vart i ladugården vi skulle kunna ha plats med äggläggarna. Men det bidde inga höns. Det fanns för mycket rävar och grävlingar som tyckte om kyckling.
Dom senaste åren har jag nog inte tänkt så mycket på det där...

Men nu, när jag befinner mig på en gård varenda dag, har den där drömmen blommat upp igen. Tänk vad mysigt att få bygga ett hönshus. Kunna gå ut och plocka färska ägg varenda morgon. I går fastnade jag framför datorn och satt och läste om olika raser, värpegenskaper och foder.

Men. Det är ju bara en dröm det där. För inte han man ha hönor när man är 20 år och student.


Tänk, när man är liten längtar man otåligt efter att bli stor. Men ju äldre man blir, ju mer avtar den där längtan. Men trots att jag nu faktiskt börjar bli ganska stor, jag antar att kan klassas som vuxen vid det här laget, kan jag fortfarande rastlöst längta efter att bli stor.
Ännu större. Stor nog att ha 5-6 hönor sprättandes i trädgården....