För det allra mesta är det underbart att bo på internat! Nästan jämt är det helt fantastiskt...

... Men vissa dagar kan det vara riktigt pyton. För visst har vi väl alla dagar då allt är botten? Då man bara vill dra något gammalt över sig och försvinna. Vara själv. Ifred.
Det går inte när man bor på internat.

I går var en sådan dag. (Även om det kanske inte verkade så på inlägget jag skrev). Jag antar att det kan bli så, när man varit extra uppåt en längre tid. Man hinner ikapp sig själv, trillar ner i ett hål.

Då är det underbart med en öde brygga vid en stilla, vacker älv.


Och idag är det åter igen toppen att bo på internat, och jag är "back on track again"...


Klara